Antidekadensens högtid börjar nu

Januari är friskismånaden nummer ett. Det är nu alla nyårslöften ska infrias, alla ska springa till gymmet, sluta dricka och tobak ska aldrig mer konsumeras av någon. Allt det brukar hålla i ungefär en månad. Sen kommer februaridepressionen, fet-tisdagen och alla födelsedagsfester i mars. Efter ungefär en månad av friskisliv återgår sedan livet till det normala. Du kommer bli full lika ofta i år som förra året, du kommer inte att ha tvättbräda till den här sommaren heller och strax innan tolvslaget vid nästa nyår kommer du åter igen att röka din sista cigarett. Det är så vi människor är och det är så det alltid kommer att vara.

För att göra ett experiment kommer jag i år att göra precis tvärtom. Jag ska gå in för att röka och kröka mer i januari. Jag kommer inte ta mig till gymmet utan istället fira Netflix intåg i Sverige med många långa chips-och-dipp-kvällar framför soffan. Givetvis med ett sexpack öl och rökpauser mellan serieavsnitten. Allt för att väga upp den kollektiva friskisnojjan samhället drabbas av så här år. Jag kommer inte ens fuska med nikotinfritt snusalternativ utan istället trycka in extra stora prillor grov baksnus. Förutom soffhäng och diverse kemiska substanser kommer jag också helt undvika grönsaker. För att ha råd med dekadensen tänker jag köra ett enhetligt kostintag bestående av pasta, ketchup och stora klunkar fet mjölk.

fat-bastard

Beach 2013?

För att underlätta min förvandling från medelsvensson till Fat Bastard kommer jag så snart som möjligt försöka hitta en feeder. Hen ska mata mig dagligen och förhoppningsvis få ut någon form av sexuell njutelse av att min hälsa sätts på spel.

Därefter, 2014, kan jag trycka in massor av lättuppfyllda nyårslöften. Jag kan gå ner 40-50 kilo på någon månad, skära ner mitt rökande från två till ett paket om dagen och till och med börja äta grönsaker. Folk i min omgivning kommer att bli avundsjuka på min viljestyrka för varje kilo jag tappar. Det gäller att tänka långsiktigt. 2013 kommer bli tufft, men 2014 kommer att vara mitt år. Comebackens år.

Önska mig lycka till!

Dags att laga bilar

Clutchdisc

Jag drog mig länge för att köpa min första bil. Jag har alltid förknippat bilägande med kostnader och problem. När vi växte upp så hade vi inte så mycket pengar. Bilarna vi köpte speglade detta tydligt. Det var alltid begagnade bilar som gällde. Ofta hade de flera år på nacken. Det ledde alltid till att saker och ting gick sönder. Det var alltid något det var fel på och min far stod ofta ute på garageuppfarten och försökte laga det som var trasigt. Bilarna var ofta på verkstaden med saftiga räkningar som följd. Jag förstår fortfarande inte hur mina föräldrar hade råd när vi hade så ont om pengar. Inte ens när de försökte köpa en lite nyare bil slutade problemen. Givetvis var det något fel på bilen, luftkonditionering gick sönder, och de fick välja mellan att betala fem tusen kronor eller leva utan luftkonditionering. De valde det senare.

Jag älskar kollektivtrafik och cykel. Med kollektivtrafiken kan du ta dig precis vart du vill i Stockholm och du behöver inte fundera på var du ska parkera bilen. Du betalar en slant i månaden och blir sen transporterad runt hur mycket du vill. Cykeln är också en fantastisk uppfinning. Frisk luft, motion och total mobilitet. Du kan till och med ta dig till platser dit bilen inte kan ta sig (ut i skog och mark). Bil behövs egentligen bara om man ska åka och storhandla, eller ta sig någonstans dit det inte finns tågförbindelser.

Till slut gick jag dock och köpte en bil. Och givetvis har den gått sönder. Istället för att åka till skroten för att leta delar, som vi ofta gjorde när jag växte upp, letar jag efter bildelar på nätet. Om det är något jag lärt mig om bilar så är det att bildelar kan bli väldigt dyrt om man inte köper dem på rätt ställe. Nätet är ett underbart ställe att jämföra priser. Tycker man att det är för dyrt kan man bara surfa in på någon annan sida och köpa därifrån istället. Smidigt, enkelt och smart. Leverans till dörren också, behöver inte åka iväg och hämta något (vilket är bra eftersom bilen är trasig).

Rekommenderas starkt med andra ord!

När modet går över styr

Jag tycker det är intressant hur modet förändras och vad vi förknippar saker och ting med ändras över tiden. Det som från början ansågs som något väldigt sportigt kan på bara några år ändras till att betyda något annat. När jag gick på högstadiet var Peak Performance det absolut finaste man kunde ha. I vår lilla småstad där ingen hört talas om Gucci eller Prada var Peak Performance precis sådär borgerligt snyggt att alla kunde vilja ha det. Idag är Peak Performance knappast högst på listan över vad ungdomar vill ha.

Ett annat märke som förändrats är Converse. Från början en basketsko från USA som länge försökte ha en sportig appeal. Varje år gav de ut en basketkalender och det var sport sport sport som gällde för märket. Sen kom grungevågen med Nirvana i spetsen. Helt plötsligt började alla rockers och emoungdomar köpa billiga Converse och vad vi förknippar märket med förändrades för alltid. Hade du Converse på dig var du inte sportig, du var emo, musikintresserad och försökte vara cool. Du rökte på rasterna och åkte på festivaler på sommaren. Du var förmodligen den första i klassen att båda dricka och bli av med oskulden. Allt det signalerad ett par Converse, slitna på rätt ställen.

Bruce Wayne, stiligt klädd i Armani

Bruce Wayne, stiligt klädd i Armani

Man använder sig av märken för att skaffa sig någon form av identitet. Det gäller att hänga med i vilken typ av identitet man vill utstråla. Vill man att omgivningen ska uppfatta en som en friskis (skor från adidas och t-tröja från hälsoskaparna) eller vill man ge sken av att vara finansmäklare (Armani, Armani och Armani). Om du inte bryr dig om vad du utstrålar kommer du att utstråla Dressman.